Att uppfostra en dotter | Anna Furbackens blogg

Hej.

Idag är en sådan där dag av grubbel. Vad som är meningsfullt på riktigt och hur jag skall kunna vara en människa och förälder vars värderingar grundar sig i äkthet. Ett äkta sätt att se på livet och hur jag speglar och sprider detta till omgivningen.

Just idag tänker jag så på min dotter. Hon är fem år. En liten människa med redan så mycket tankar om hur livets vägar skall spatseras. Hon tänker på hur hon är som kompis, som syster och som dotter.

Jag försöker att sakta ned. Att inte driva på för hårt. Att försöka visa mina barn att prestation inte måste innebära en snabbare takt.

Men framför allt att min dotter skall bli trygg i denna ytliga värld. Den alldeles för öppna exponeringen i sociala medier som visar (framför allt) våra döttrar en skrämmande skev verklighet.

Jag försöker bekräfta henne i handlingar och ord som bottnar i att vi som tjejer/kvinnor/flickor inte behöver prestera eller dömas av eller med vårt yttre utan med vårt inre. Men det är svårt. Så svårt när vårt samhälle nästan verkar bli värre på att få oss att tro att de yttre idealen och sättet vi presterar med den ytan är en livsviktig del av att kunna bli framgångsrik och sedd.

Hon är bara fem år. Och redan med sådan insikt i hur man jämför sig med andra. Reflekterar över vad som anses vara fint eller fult.

Hur skall vi få våra döttrar att se bortom filter, perfekta kroppar och den där läskiga inbyggda kampen där jämförelse och mindervärdeskomplex verkar vara något som bara finns där. Rotat.

Jag är vuxen nu. Borde vara klar och stärkt i mig själv. Men jag är inte alls klar med den kampen. Det är då jag inser. Hur skall vi då få bukt på detta?

Framtidens döttrar är vårt starkaste hopp för en världsfred. Tror faktiskt det är så. Om man ser på världen idag. Låt oss hjälpa varandra att bygga dem starka.

🖤